Att vandra på stigarna runt Herresta ger en skön känsla. Utefter strandkanten är det både ljudet av vattnets vågor, vinden, och terrängen med blåbärs- och lingonris på öppna gläntor, och skogsdungar med gran och tall blandat med björk, som ger en nära naturupplevelse. Den blandade terrängen gör hela området unikt.
Och utsikten. När man står där vid strandkanten med lite skyddande träddungar bakom och blickar ut över Prästfjärden. Det är fantastiskt.
Ute vid udden där bävern har sin hydda, har det nu blivit nya gnagda träd, så det kanske blir mer liv vid stränderna där nu i vinter. Få se hur många träd som blir bäverfällda.
På udden ovanför norra badet, som jag tror kallas Toresunds Huvud, är det mera "vildmark" för där görs ingen aktiv skogsvård, utan skogen får växa i fred. Det är lite otillgängligt, för det är rätt stora höjdskillnader, och svårt att röra sig i området.
Icke desto mindre ser det ut att finnas, eller ha funnits, "nybyggare" uppe på berget. En koja uppbyggd i tre granar, som nu ser väldigt torra och ostadiga ut. Kojan har sjöutsikt åt både öster och väster, så läget måste ha valts med omsorg. Delar av kojan har nog tyvärr också rasat, så man måste närma sig med försiktighet.
Bara några meter från kojan ligger en del av en "päls" eller en svans, som kanske har tillhört en katt. Ser ni en katt med avbiten päls/svans så vet ni var den saknade delen finns.
Och bryggorna ligger som vanligt uppdragna på stranden inför vintern, och denna söndag solar sig i en temperatur strax över nollan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar